min avdelning

Mitt under hockeymatchen tickar klockan fortare än vad man egentligen har tid med.. Sista tåget är i tankarna och mitt grundspel finns inte kvar. Istället hafsar jag runt och försöker skapa lägen.. Som med så mycket annat! Några x antal meter under marken möts jag av äckliga bilder,fina bilder och vidriga scenarium! Som att unga människor sitter framåt lutande och ropar efter luft! Det känns äckligt..Jag kan inte sluta titta eftersom jag vill se skiten! Som alltid.. Till slut ger inte luften med sig och de får upp det som de ska få upp. Jag blir inte äcklas utav "skiten" utan hur de mår. Fan jag kunde inte släppa det på mina 6 minuter hem utan det satte sig kvar. Hur illa man själv har mått och hur många gånger man lurat sig själv . Där är jag inte längre och stolthet över det! Är inte så jävla lätt som många tror. Ligger många anledningar bakom det! Som att visa vem man är,som att tror på sig själv,som att fly från skiten. Men man behöver nog inte lära sig en läxa i alla lägen..Vi är som vi är och vi dör som vi dör?!  Logiskt!!

Känns jävligt skönt nu när jag sakta men säkert byter ut mig själv.. Till något mycket bättre! Återigen,det är starkt det här. Jag har klarat en bra bit på min väg och ska även klara den vägen livet ut. Det kommer ske..Tjatigt!? Ja men jag behöver det här lika mycket som ni/du/dem behöver ditt/erat "skit!"... Glädjen som jag känner har inte varit hos mig på månader.. Glädje var väl att ta i men det är på väg åt det hållet iallafall!  Logiskt!!