min avdelning

Jag och min jävla karaktär! Umgås med min vänner och dricker inte.. Jag kör bil ikväll. "amen ska du inte med!?" "Ställ bilen" "Kom igen".. Så här kan det låta! Men bestämt är jag fast vid mitt beslut,att inte dricka! När de börjar bli berusade och tar ton bestämmer jag mig för att åka. Vill hem men vill också iväg! Vart jag vill visste jag inte. Alternativ fattades så min väg blev hem.
Tillbaka till min jävla karaktär! Väl hemma så klarar jag det inte. Eller klarar gör jag ju men inte hela vägen. Kan inte säga att jag ångrar mitt nuvarande beslut. Men på vägen hem kunde jag höra hur mina vänner sa: "starkt av Sebastian/batte"  "Undrar hur han mår egentligen!?"  "Vart skulle han?".. Nu efteråt kan jag inte stoltera utan mer slå av mina svar. Nu är det jag som sitter på ett nytt ställe och skriver. Jag har också alkohol som får mig att känna ett lugn.
Svagt kan tyckas men jag känner ett lugn. Jag såg bilder där jag får lyssna på musik och skriv av mig. Det är en oslagbar terapi som är viktig. För mig är den bland det viktigaste jag har just nu. Utan så skulle jag säkerligen gå under eller stänga av mig helt. Inte vara vid medvetande!
Nu kanske mina vänner sitter och beundrar mig fortfarande. Det känns lite fel och jag vill gottgöra.. Gottgöra med ett sms där det står. "Tack för stödet men jag klarade det inte" Eller något i stil med "Ni är inte ensamna"